Kaichron – tid för livet

För en tid sedan bläddrade jag i en bok hemma hos en vän som har stort konstintresse. Döm om min förvåning när jag hittade denna tänkvärda text om Tiden.

Håll till godo.

Tiden

I den by där jag är född, Dizzaasco, fanns det i min barndom inga klockor. Vi rättade oss efter solen. När klockorna kom började de driva folken efter uren. Gamla gubbar sa: “Klockor förstör människor.”

När jag kom till Sverige såg jag väldigt många klockor, och alla tittade på dem. Jag blev allergisk mot klockor, fast jag inte hade någon själv.

En dag blev jag erbjuden arbete av arkitekt Pery Martin att modellera en massa nakna kvinnor som provdockor för underkläder. Varje docka hade sitt eget mått på bröst, midja, mage och stjärt. Det fanns även gravida kvinnor. Skräddarna skulle använda dockorna att prova kläder på.

Jag gick till fabriken, och vi beställde lera, gips, armereingsjärn och levande modeller.Dagen efter skulle jag börja klockan sju. Jag kom tio minuter över. För mig var det inte för sent men för stämpeluret. Då kom förmannen och sa att jag måste passa tiderna, och alla tittade på mig. Jag sa: “Men jag har ingen tid, vad jag ska göra är mitt jobb och inte tidens.” – “Vi säger att du får börja klockan åtta”, sa förmannen, “då är du säkert här.” Dagen efter kom jag tio över åtta. Efter en timme kom direktlören och sa: “Sånt här får inte förekomma.” – “Är inte direktören nöjd med mig, så får ni nöja er med tiden. Jag slutar.” Då sa direktören: “Nej, nej, ni får inte sluta. Kom när ni vill, ni behöver inte stämpla, men räkna timmarna ni arbetar.”

Ur Domenico Inganni (1982) Skulptörens hantverk

Domenico Inganni