Kaichron – tid för livet

Det är lätt att slukas upp av tiden och allt som jag vill få utrymme till. När jag letar ny inspiration har jag sedan ett tag tillbaka sökt mig till vetenskap och forskning om hjärnan, för att förstå och utöka min kunskap om de senaste rönen kring hjärnans betydelse för hur vi kan tänka kring hur vi hanterar vår tid. Kunskap är till stor hjälp för att kunna förändra invanda tankar och mönster och skapa nya som gagnar oss bättre. Och för att få en djupare förståelse och insikt som hjälper mig att se helheten, kring hur det hänger ihop i mitt liv, så söker jag också inspiration från en annan form av kunskap, eller visdom, som jag finner i de österländska traditionerna.

Att ta intryck från både den västerländska vetenskapen och den österländska visdomen, och att kombinera de två synsätten, ger mig en större dimension av tillvaron och hur att tänka och agera i relation till hur jag använder min tid.

Jag tänker att det västerländska sättet med logik, förnuft och forskning kan spegla dagens synsätt på tid. Vetenskap är produktionen av ny kunskap som tagits fram med systematiska metoder. Det kan liknas vid att hantera tiden med hjälp av kalendern med indelning av veckor, dagar och timmar. På så sätt blir klocktiden den mest betydelsefulla tiden. Här blir tiden precis och hur jag använder min tid bestäms av vilka resultat jag vill uppnå. Tiden sätter ramen och hjälper mig att hålla ordning på mina aktiviteter, och mitt görande och åstadkommande är i fokus.

I den österländska traditionen används ord som livskunskap och personlig visdom. Visdom formas utifrån djupa reflektioner kring livet och människan, och berör hur upplevelser kopplas ihop med erfarenhet och kunskap för att skapa nya insikter. När jag använder den personliga inre visdomen som en guide i livet skapar jag tillit till min egen person. För att använda den personliga visdomen behöver jag tid för att lyssna, inåt. Det är som att tiden får en annan karaktär sedd med visdomens ögon, följsam och med fokus till det som är just nu.

Båda synsätten kan tillsammans vara en guide i dagens tidspussel. Jag behöver min kalender för att överhuvudtaget hålla ordning på tillvaron, men också så viktigt att det finns utrymme för att följa min egen rytm och tempo. Att hitta vilken det är gör jag när jag ger mig själv tid att lyssna inåt och reflektera. När jag tappar bort min kalender missar jag kanske ett viktigt möte och när jag missar tid för att lyssna inåt tappar jag bort mig själv.

Du är inte till för tiden, tiden är till för dig.